Petterssons i Orlando

Den berömda julstressen har inte hittat vår familj här i Orlando. Idag skriver vi den 22:a december och att det är självaste julafton om bara två dagar känns märkligt. Totte har fått några dagars välbehövd semester och vi har det väldigt lugnt och skönt. Det mesta julpysslet klarades ju av för 1 månad sedan och därefter har det småpysslats med lite av varje samtidigt som vi har gjort andra trevliga saker. Ja, så när som på den mindre trevliga, fortfarande pågående, ekorrjakten förstås.  Förra onsdagen var Totte och jag på Hard Rock Live och upplevde Alice Coopers konsert. Redan på väg dit, på Universal City Walk, kunde vi lätt räkna ut vilka som var på väg till samma konsert. Det är så härligt att se hur folk ger sig hän och i det här fallet gällde det klädsel och smink. Många hade lagt ner sin själ i att likna sin idol. Publiken var (förstås?) senior och den ena gamla hiten efter den andra radades upp. Mycket bra musiker i hans band och jag vill särskilt framhålla trummisen, som ...

...det har man ju sett på Kalle Anka kl. 15 varje julafton så länge man kan minnas. Den senaste veckan har vi "gjort en Pluto", dvs jagat ekorrar. En eländig lukt i huset började kännas värre och värre och till slut var inget annat att misstänka än att vi hade ett dött djur någonstans. Jag ringde Wildlife & Rodent Control och fick hit en kille som, efter inspektion av vinden, konstaterade att vi hade små söta ekorrar inneboende. Förmodligen har det gått åt någon som trampat snett och ramlat ner på ett ställe där den inte kunde ta sig upp och nu börjar eländet förmultna i värmen. Så här års skaffar de ungar och vill boa in sig på något mysigt ställe och dessa har alltså den goda smaken att välja vårt hus. De är dock inga skötsamma hyresgäster. De betalar ingen hyra, låter mycket när de springer omkring och skitar dessutom ner. Det hela kan bara sluta med vräkning. Till vår hjälp har vi alltså hyrt in Jason, som fångar ekorre efter ekorre i sina burar. Vi är idag uppe i 7 ...

Totte och jag har vid det här laget hunnit med en Sverige-resa på tvåochenhalv vecka. Det kändes lite konstigt att lämna Axel och Albin "ensamma" i USA, men det är bara att börja vänja sig vid att "där borta" är "hemma" nu och det gör det hela mindre konstigt. Det blev riktiga turbo-veckor på svensk mark då vi varvade uppackning, rensning, nerpackning, skeppning av grejer med att träffa en del släkt och vänner. Förutom alla grejer som fanns i huset gick vi igenom de 93 kartongerna som varit lagrade i Stockholm under vårt första USA-år. Det hela landade i att vi spred ut en massa prylar till släkten och de kommer nu att ha sysselsättning en bra stund framöver med att ta reda på allt. Vi är innerligt tacksamma för all hjälp vi har fått och får! Utan er hade vi inte fixat detta! <3 Mina härliga arbetskamrater fixade "hejdå-fest" för mig mitt i alltihop. Jag är mäkta imponerad över att de hann få till detta med så god uppslutning. Jag hade ju i...