Petterssons i Orlando

Vi konstaterar att en epok i våra Petterssonska liv är avslutad nu när försäljningen av Profilvägen 4 är ett faktum. I måndags skrevs kontrakt och idag är handpenningen inbetald. Det känns konstigt, men ändå helt rätt. Det är svårt att vara hyresvärd på andra sidan Atlanten och vi vill inte längre belasta mor- och farföräldrar med allehanda uppdrag rörande huset. När man avslutar ett så glädjefyllt kapitel i sitt liv, så kan man - trots vemodet - inte annat än känna sig glad och nöjd. Vi bodde där i 15 år. Albin var bara 10 månader när vi flyttade in, så han minns detta som sitt enda svenska hem. Att han redan har bott på 3 adresser i USA är en annan historia. Det värmer hjärtat när båda grabbarna säger att de inte hade kunnat växa upp i ett bättre hus. Det bästa med huset var att det alltid var fullt av liv. Det var ofta många barn och senare ungdomar i huset, vilket alltid har berikat våra liv. När vi kom hem från jobbet möttes vi ofta av en stor hög av skor, Petterssons ...

När jag var ny som HR konsult (kärt barn har många namn, på Siemens har mer eller mindre samma roll även hetat Personalansvarig och Human Resources Business Partner) ville jag skaffa mig en extern mentor, någon som kunde stötta mig i min yrkesroll. Min dåvarande chef, Lena Boman, tipsade då om en viss Eva Tingwall, som då arbetade med Personalutveckling på Holmen. Vi klickade direkt och träffades som mentor och adept i ett strukturerat Mentorskap under ca 1 år och jag lärde mig massor. Efter avslutat mentorskap har vi fortsatt att hålla kontakten och vid midnatt lördagen den 26 maj hämtade Totte och jag henne på Orlando International Airport! Här sitter hon på vår uteplats några timmar senare. Oj, vad det finns mycket att prata om! Hur kan man se så här fräsch ut mitt i natten efter en flygresa? Vilka fina svenska presenter! På söndagen hade vi en slapp och trivsam dag i vår patio med sol, svensktoppen och mer prat. Senare på eftermiddagen åkte Totte, Eva och jag till Plea...

I veckan som gått har det varit många östgötar i Orlando. Totte hade ett gäng här från Siemens Finspång i början på veckan och Mats Björklou bevistade denna gång Orlando utanför jobbet och spenderade en semestervecka här med sin familj. När Totte åt middag med Siemens-folket på tisdagkvällen, lyxade grabbarna och jag till det och intog vår middag på Smokey Bones. På onsdagkvällen träffade Totte och jag familjen Björklou på Pat O'Briens, som ligger på Universal Citywalk. Trevligt ställe med två underhållande pianister. Alla vi gäster i publiken skrev önskelåtar på servetter och lämnade fram till dessa talangfulla artister. De hade verkligen en imponerande repertoar och ett härligt samspel. "Hurricane season" i Orlando börjar officiellt den 1 juni och vi får tips från höger och vänster på vad vi ska göra och behöver ha hemma om läget skulle bli allvarligt. Bl a handlar det om att hålla sig borta från fönstren och se till att ha vatten, burkmat, tändstickor, ljus och b...

Numera kan man lägga in s k "Life events" på Facebook. Ett exempel på det är att skaffa glasögon! Det var precis vad Axel gjorde tisdagen den 8 maj, på självaste Åke-dagen. Dagen innan hade vi spenderat eftermiddagen hos en optiker för att göra synundersökning, hitta rätt bågar och, inte minst, få till alla detaljer kring vår försäkring. Trots att det blir lite administrativt pyssel och därmed lite extra väntetid med en sådan försäkring, är det värt mycket att ha den. Istället för att betala $120, betalade vi $10 för synundersökningen. Sedan hade optikern erbjudande om "buy 1, get 1 free", så det blev två par snygga glasögon till Acke och så här bra passar han i dem: Glasögonen beställdes alltså på måndagen och redan på tisdagen var de klara. Supersnabbt, tyckte jag som har varit van att vänta minst 1 vecka på mina.  Två lyxhustru-aktiviteter har ägt rum den gångna veckan. Först en frukost med Lisa Edwards på Briarpatch i Winter Park. Miljön i Winter Pa...

Fredag den 4 maj och Albins Spring Football har bara börjat. Timingen med kvällens konsert kunde för hans del knappast ha kommit mer olägligt, men det visste vi ju inte när vi bokade biljetterna för länge sedan. Nu missade han tyvärr en viktig träning. Vi åkte downtown Orlando och gick förbi den gamla arenan, Amway Arena, som revs 25 mars i år. Nu stegade vi istället till dess ersättare Amway Center, som öppnade i oktober 2010. Rivningen av den gamla och invigningen av den nya har alltså ägt rum under vår tid i Orlando. Konserten, som vi hade sett fram emot sedan vi köpte biljetterna, var alltså Nickelback - The Here & Now Tour! Inte mindre än 3 förband skulle stå på scen före dem; My darkest days, Seether och Bush. Först- och sistnämnda var nya namn för mig. Vi hade jättebra platser och det var en kanonkonsert från början till slut! Recensenten i dagens tidning,  Orlando Sentinel , tyckte visst inte som vi. Om man rensade musikmarknaden från dåligt språkb...

Det var inga större svårigheter att gå upp klockan 5 igår morse. Det var visserligen en halvtimme tidigare än vanligt, men nu väntade ju en träff med de här gosingarna! Det var dags för Totte och mig att få vår efterlängtade simtur med dessa stora, klumpiga, lekfulla och urmysiga manatees . Vi körde ca 100 miles österut till Crystal River vid Mexikanska Golfen.  Kom dit i god tid och var först på plats i vår grupp, som skulle åka ut klockan 8. Parkerade på Manatee Lane, förstås, och tittade oss omkring i hamnen.  Ytterligare 4 personer skulle komma, men när klockan var slagen var det fortfarande bara Totte och jag. Vi fick därmed både guide och båt för oss själva. Lyxigt värre! Våtdräkt på och redo för avfärd.   Vår guide, Garrett, hittade snabbt ett mamma-barn-par och Totte och jag fick hoppa i. Utrustade med mask, snorkel och varsin pool-noodle (visst är det ett underbart namn på en så'n där spagetti-liknande frigolit-badleksak?!) si...