Zooming & Gloving
Jisses, vad den här veckan har gått fort! Kanske beroende på att det var "kortvecka", då veckan startade med Martin Luther King Jr Day. Dagen är en helgdag i USA till minne av Luthers stordåd för medborgerliga rättigheter. Skolorna är stängda denna dag, men affärer och industrier är igång som vanligt. Som President Obama sa i en nyhetssändning: "It's not an off-day, it's an on-day!" Med det menade han att det är ingen dag för hängmattan, utan istället ett tillfälle att göra nytta i samhället. Se ett av hans berömda citat som Totte och jag fotade när vi var i Las Vegas.
Nu har jag ju varit lyxhustru länge, men det var kanske inte förrän i tisdags som jag kände mig som en RIKTIG sådan. Hört talas om ZOOM?? Javisst, det var ju "superhjälten" Anders Linder i trikåer som kallades Kapten Zoom när jag var några år yngre än idag. Kärt barn har många namn, eller kärt namn har många betydelser. Denna dag stod Zoom Whitening på mitt schema. Lockad av erbjudandet att få vitare tänder till halva ordinariepriset for jag så iväg till tandläkaren och genomgick en behandling. Vill lova att jag inte var någon vacker syn där jag låg med anknäbb och fick tänderna belysta på något science-fiction-vis. Det hela var över på någon timme och det gjorde inte alls ont. Det blev väl inget "Dallas-staket" av det, men vitare tänder har jag i alla fall fått. Hur länge det sedan varar beror (i vanlig ordning) på hur man lever. Gillar man färgad dryck, läs kaffe och rödvin, så fick jag lära mig att det är en bra idé att dricka med sugrör! LOL :D Själva behandlingen var alltså helt OK, men frampå eftermiddagen började det göra riktigt ont. Tandläkaren förvarnade om "sensitivity" i 24 timmar och det stämde väl ganska bra. När jag vaknade morgonen därpå var allt som vanligt igen. Skulle dock hellre benämna den förvarnade känsligheten som smärta till nya kunder. Hursomhelst kul att testa!
På väg till gymmet en dag förra veckan möttes jag av ett säkert vårtecken: gatsopar-bilen. Vintern i år har varit milt sagt mild och jag går där i shorts och t-shirt när bilen passerar. Trots svensk högsommarvärme kommer nog synen av en sådan här bil aldrig att ge annat än underbart härliga vårkänslor!
På torsdagen var det dags för hela familjen att infinna sig på USCIS (US Citizenship & Immigration Services) för nästa steg i ansökningsprocessen angående Grönt kort. Några fler papper att fylla i och vi fick lämna fingeravtryck (alla 10 fingrarna) och ta kort. Det hela gick väldigt smidigt och förvånansvärt fort. Axel hade em-klasser den här dagen, så han missade ingen skola. Albin hann vara ett par timmar i skolan innan vi åkte dit och gjorde ett av veckans alla mid-term tests. Det som han inte hann vara med på kommer han att få göra på måndag, alltså idag.
När Axel åkte till skolan den här eftermiddagen tog Albin och jag en sväng till gymet. Vi åkte med Axel en bit och skulle sedan promenera den resterande vägen till gymmet och sedan promenera hem när vi var klara. Tänkte jag. Albin hade andra tankar. Gå tar för lång tid, tyckte han och ville springa istället. Sagt och gjort. Han tog ryggsäcken, så att jag slapp den och sedan sprang vi. En liten bit. Albin har ett liiiite annorlunda tempo än jag när jag är ute på mina små joggingturer (som ärligt talat inte har varit så många på sistone, jag går hellre), så jag blev trött och ville lägga av. Albin peppade dock på "fotbollsvis" och fick mig att inse att det finns bara vinnare och förlorare - och vem vill vara en förlorare?! Han sprang baklänges, gjorde höga knäuppdragningar och påminde mig om att han har 30 kg mer att släpa på. Det hjälpte föga att kontra med att säga att han är 30 år yngre också. Resultatet? Jag sprang både längre och fortare än vad jag hade gjort om han inte hade varit med. Tack Albin!
Men hur är det egentligen? Sitter verkligen allt i huvudet? Jag tar inga risker här och investerade därför i ett par nya joggingskor i lördags. Ett par Reebok Zignano står nu och väntar på sin premiärtur. Det sägs att de ska ge benen en extra energiboost.
På tal om energiboost, så skrev jag in mig på Valencia College i förra veckan och påbörjade en kurs i Employment Law. Kursen är on-line med interaktiva diskussioner och det är verkligen högintressant att göra jämförelser med svensk arbetsrätt. Man kan väl säga att som anställd i Sverige är man hyfsat omhuldad. Tänker att en av anledningarna till att man i Sverige generellt sett är bra på teamwork är just att känna trygghet i att dela kunskap. Delad kunskap = ökad kreativitet = utveckling. Att inte känna sig säker på sin anställning kan å andra sidan skapa en konkurrenssituation som är utvecklande, att hela tiden vara "på". Ett vinnande koncept borde vara att gifta samman de tu?
Vi hade en rejäl shopping dag i lördags, Totte och jag. Förutom nya träningsskor till mig, Totte och Albin, inhandlades sängar och nattduksbord (vilket otroligt gammaldags ord - vad är en nattduk egentligen?) till Axel och Albin. De har ju legat på madrass på golvet i 1 1/2 år nu, så det kändes riktigt bra. När Totte och jag shoppade var Albin på basketmatch och hejade fram skollaget. Fotbollskillarna är trogna fans och går på matcherna som "Purple People", dvs bara överkroppar målade helt lila (TCHS färg). Axels kompis Ally introducerade senare på lördagen Albin, Totte och mig i "gloving". Med specialgjorda handskar med lampor i, dansade Allys händer framför våra ansikten i ett kolsvart rum och vi fick uppleva en häftig show till tonerna av "The Devil's Den" med Skrillex. Detta är visst något som upplevs på klubbar i sta'n och den här kvällen omvandlades alltså det Petterssonska hemmet till Club 388!
Söndagen ägnades åt möbelskruvande för Axel och Albin, jobb för Totte och plugg & allmänt pysslande för mig. Grabbarnas rum blev verkligen jättefina. Dagens minus var att Albins favvo-lag Baltimore Ravens tyvärr åkte på stryk och missar Super Bowl, dvs finalen i NFL.
Nu har jag ju varit lyxhustru länge, men det var kanske inte förrän i tisdags som jag kände mig som en RIKTIG sådan. Hört talas om ZOOM?? Javisst, det var ju "superhjälten" Anders Linder i trikåer som kallades Kapten Zoom när jag var några år yngre än idag. Kärt barn har många namn, eller kärt namn har många betydelser. Denna dag stod Zoom Whitening på mitt schema. Lockad av erbjudandet att få vitare tänder till halva ordinariepriset for jag så iväg till tandläkaren och genomgick en behandling. Vill lova att jag inte var någon vacker syn där jag låg med anknäbb och fick tänderna belysta på något science-fiction-vis. Det hela var över på någon timme och det gjorde inte alls ont. Det blev väl inget "Dallas-staket" av det, men vitare tänder har jag i alla fall fått. Hur länge det sedan varar beror (i vanlig ordning) på hur man lever. Gillar man färgad dryck, läs kaffe och rödvin, så fick jag lära mig att det är en bra idé att dricka med sugrör! LOL :D Själva behandlingen var alltså helt OK, men frampå eftermiddagen började det göra riktigt ont. Tandläkaren förvarnade om "sensitivity" i 24 timmar och det stämde väl ganska bra. När jag vaknade morgonen därpå var allt som vanligt igen. Skulle dock hellre benämna den förvarnade känsligheten som smärta till nya kunder. Hursomhelst kul att testa!
På väg till gymmet en dag förra veckan möttes jag av ett säkert vårtecken: gatsopar-bilen. Vintern i år har varit milt sagt mild och jag går där i shorts och t-shirt när bilen passerar. Trots svensk högsommarvärme kommer nog synen av en sådan här bil aldrig att ge annat än underbart härliga vårkänslor!
På torsdagen var det dags för hela familjen att infinna sig på USCIS (US Citizenship & Immigration Services) för nästa steg i ansökningsprocessen angående Grönt kort. Några fler papper att fylla i och vi fick lämna fingeravtryck (alla 10 fingrarna) och ta kort. Det hela gick väldigt smidigt och förvånansvärt fort. Axel hade em-klasser den här dagen, så han missade ingen skola. Albin hann vara ett par timmar i skolan innan vi åkte dit och gjorde ett av veckans alla mid-term tests. Det som han inte hann vara med på kommer han att få göra på måndag, alltså idag.
När Axel åkte till skolan den här eftermiddagen tog Albin och jag en sväng till gymet. Vi åkte med Axel en bit och skulle sedan promenera den resterande vägen till gymmet och sedan promenera hem när vi var klara. Tänkte jag. Albin hade andra tankar. Gå tar för lång tid, tyckte han och ville springa istället. Sagt och gjort. Han tog ryggsäcken, så att jag slapp den och sedan sprang vi. En liten bit. Albin har ett liiiite annorlunda tempo än jag när jag är ute på mina små joggingturer (som ärligt talat inte har varit så många på sistone, jag går hellre), så jag blev trött och ville lägga av. Albin peppade dock på "fotbollsvis" och fick mig att inse att det finns bara vinnare och förlorare - och vem vill vara en förlorare?! Han sprang baklänges, gjorde höga knäuppdragningar och påminde mig om att han har 30 kg mer att släpa på. Det hjälpte föga att kontra med att säga att han är 30 år yngre också. Resultatet? Jag sprang både längre och fortare än vad jag hade gjort om han inte hade varit med. Tack Albin!
Men hur är det egentligen? Sitter verkligen allt i huvudet? Jag tar inga risker här och investerade därför i ett par nya joggingskor i lördags. Ett par Reebok Zignano står nu och väntar på sin premiärtur. Det sägs att de ska ge benen en extra energiboost.
På tal om energiboost, så skrev jag in mig på Valencia College i förra veckan och påbörjade en kurs i Employment Law. Kursen är on-line med interaktiva diskussioner och det är verkligen högintressant att göra jämförelser med svensk arbetsrätt. Man kan väl säga att som anställd i Sverige är man hyfsat omhuldad. Tänker att en av anledningarna till att man i Sverige generellt sett är bra på teamwork är just att känna trygghet i att dela kunskap. Delad kunskap = ökad kreativitet = utveckling. Att inte känna sig säker på sin anställning kan å andra sidan skapa en konkurrenssituation som är utvecklande, att hela tiden vara "på". Ett vinnande koncept borde vara att gifta samman de tu?
Vi hade en rejäl shopping dag i lördags, Totte och jag. Förutom nya träningsskor till mig, Totte och Albin, inhandlades sängar och nattduksbord (vilket otroligt gammaldags ord - vad är en nattduk egentligen?) till Axel och Albin. De har ju legat på madrass på golvet i 1 1/2 år nu, så det kändes riktigt bra. När Totte och jag shoppade var Albin på basketmatch och hejade fram skollaget. Fotbollskillarna är trogna fans och går på matcherna som "Purple People", dvs bara överkroppar målade helt lila (TCHS färg). Axels kompis Ally introducerade senare på lördagen Albin, Totte och mig i "gloving". Med specialgjorda handskar med lampor i, dansade Allys händer framför våra ansikten i ett kolsvart rum och vi fick uppleva en häftig show till tonerna av "The Devil's Den" med Skrillex. Detta är visst något som upplevs på klubbar i sta'n och den här kvällen omvandlades alltså det Petterssonska hemmet till Club 388!
Söndagen ägnades åt möbelskruvande för Axel och Albin, jobb för Totte och plugg & allmänt pysslande för mig. Grabbarnas rum blev verkligen jättefina. Dagens minus var att Albins favvo-lag Baltimore Ravens tyvärr åkte på stryk och missar Super Bowl, dvs finalen i NFL.
Kommentarer
Skicka en kommentar