Skydive & Bike Week

Vilken tur att Axel sköt upp sitt fallskärmshopp till den här helgen! I lördags vaknade vi till klarblå himmel och The Sunshine State visade att det verkligen är det rätta namnet på det här plejset! Kl. 08.30 fyllde vi alla 6 sittplatserna i Evas Cheva och gav oss iväg till Titusville och Skydive Space Center. Det var dags för Axels första fallskärmnshopp tillika världens högsta tandemhopp! 

Här kliver Axel ombord på planet som ska ta honom upp till en höjd av 18000 ft / ~5500 m. Det tog bara 4 minuter för planet att nå den höjden och sedan var det bara att kasta sig ut. Fallskärmshopp från den här höjden innebär fritt fall i 1 minut och 30 sekunder! Det är lååång tid i sådana här sammanhang. När Totte och jag hoppade för 20 år sedan, hade vi ynka 40 sekunders fritt fall. Det räckte för oss! ;)

 Axel och Justin kommer nedseglande

Det var verkligen fantastiska förutsättningar denna dag och hoppet blev precis så lyckat som vi alla hade hoppats. Alla glada och dagens bredaste leende hade Axel. Härligt!

 Axel står åter på Moder Jord och

Morfar och Mormor kan andas ut

När Axel hade fått videofilmen med hoppet, begav vi oss norrut till Daytona och pågående Bike Week. 

Åh, så mycket kul det finns att titta på här. Allt från mindre attraktiva, men ack så kreativa hemmabyggen till riktiga konstverk. Människor och klädstilar har samma spridning och det är härligt att studera. 

 Några snygga, gröna Kawor förtjänar förstås sin plats i dokumentationen ;)

Vi tog en paus från de mest trafikerade stråken och satte oss vid stranden en stund. Här infann sig semesterkänslan snabbt med stekande sol och kall dricka. 

Några timmar senare lämnade vi Daytona och rullade hem till Orlando igen. Köerna in till Daytona ringlade fortfarande långa och det skulle dröja länge innan MC-festen var över. Vi avslutade kvällen med grillad tonfisk hemma på uteplatsen.

Även söndagen bjöd på sol och +30 grader C. Mormor, Morfar, Totte och jag hade bokat starttid på Eastwood Golf Club kl. 14.37, så vi klarade oss undan de absolut varmaste timmarna. Mormors premiärtur, efter förra årets uppehåll pga gipsade armar, genomfördes med bravur. Hon hade helt enkelt vilat sig i form. Det var ett evinnerligt tjat om vikten av ständig påfyllnad av vätska när man spelar i den här värmen. Allt som intogs var vatten, vilket man annars kan undra lite över när jag såg min annars väldigt duktige förare till man köra på min stackars pappa med golfbilen... Jisses, hur är det ens möjligt?!? Som tur var klarade sig pappa undan några större skador...

Solnedgång på 18:e