Hallå?

Ropar "hallå" när jag kommer in i huset på samma sätt som vi alltid har gjort när vi kommer hem. Får inget svar. Chansen att man får ett besvarat "hallå" har minskat radikalt efter den gångna helgen. 

Nu är det gjort. 

I lördags åkte hela familjen till Gainesville, men bara "di gamle" åkte tillbaka hem till Orlando. Ungdomarna stannade gladeligen kvar i sin alldeles egna lägenhet i nya hemstaden. Gessles ord "här kommer alla känslorna på en och samma gång" har fått en ny innebörd. Vi brukar ha långa middagar på kvällarna, men i slutet på förra veckan ville Totte och jag ha dem längre än någonsin. På torsdagen tog vi till ett säkert kort för att dra ut lite extra på tiden och serverade fondue! 

 Fondue - gott som varar länge

På fredagskvällen hade vi sedvanlig BBQ innan grabbarna skulle ut i Orlando-natten för sista gången på förmodligen ganska lång tid. Passade på att mysa lite extra vid pool-kanten innan de drog iväg. Skuggan av alla våra fötter blev väl ett snyggt konstverk!?? ;)

 Halvhysterisk mamma - ingen separationsångest här inte! ;)

Bäste Lewis Ransom och hans flickvän kom förbi för att säga hejdå. Idag, tisdag, har han installerat sig i Daytona på Embry-Riddle Aeronautical University. Pilot för "småplan" är han ju redan, men med en utbildning där lär han kunna flyga det mesta. Wish you all the best, Lewis!

Lördagen den 17 augusti, 2 dagar efter det att Axel, Albin och jag har varit i USA i 3 år (Totte kom 3 veckor innan), åkte så flyttlasset med grabbarnas alla prylar till Gainesville. Det tog (som vanligt?) längre tid att packa än man beräknar och vi kom iväg efter lunch. Axel och Albin tog sin bil och Totte och jag tog en fullastad Evas Cheva.

 Glada pojkar - dags för avfärd

Ännu gladare pojkar - har fått nycklar till lägenheten

Lägenhetskompisen Nick var redan på plats med sin familj, så han var installerad och klar i sitt rum. 

Efter det att alla saker var uppburna på tredje våningen, åkte vi iväg och åt middag. Valet föll på en sushi-restaurang och det var helt fantastiskt gott. Mätta och belåtna var vi redo att ta itu med en sista handling. Duschdraperi, gardiner och annat smått och gott. Gardinerna var inte bara värmeisolerande (alltså hålla värmen ute), utan även ljudisolerande! Väldigt praktiskt. Naturligtvis handlade vi även mat för att fylla kylskåpet till de fattiga studenterna. 

Det var helt otroligt mycket folk på Target, där vi handlade. Många föräldrar med college-studenter och alla verkade handla ungefär samma saker. Det märktes tydligt att vi kommit till "The Gators" hemstad. Fotbollslagets färger är blå och orange och det mesta finns att köpa i dessa färger. 

Även handdukarna var "Gators"-färgade

Klockan blev 22 innan det var dags att lämna grabbarna i sitt nya hem. Det kändes faktiskt riktigt bra. Jag fällde inte en tår, men de kanske hade tagit slut dagarna innan... ;)

Fam. Zaccone är en härlig familj och jag är helt övertygad om att bröderna Pettersson kommer att trivas kanonbra med Nick, och vice versa. Nedanstående familjebilder är tagna i lägenheten. 

 Fam. Zaccone

 Fam. Pettersson

 Nöjda college-studenter

 Ja, det blev mörkt innan vi lämnade. 

Det är Albins fönster som lyser högst upp. 

Som sagt, då var det gjort. 

21 år senare bor vi bara två i huset igen. Shit, vad fort det gick! Men det gör det ju, som bekant, när man har roligt. Med det sagt, lär väl tiden fortsätta att småspringa även i framtiden! 

Vi är så enormt stolta över er, Axel och Albin, och det ska bli så kul att fortsätta följa er utveckling i "vuxen-världen"! 

Så var då nästa fas i livet påbörjad! :)