Washington DC
Vi var bara borta i 43 timmar, men oj vad mycket vi hann med!
Just hemkomna efter en kort, men intensiv, resa till Washington DC. Vi lämnade Orlando i söndagskväll och kom tillbaka i morse. Huvudstaden bjöd på mini-semester och masskjutning i en märklig kombination.
Vi landade på Ronald Reagan National Airport och hade därifrån bokat en hyrbil från företaget "Dollar". Hittade detta billiga alternativ på nätet och gjorde misstaget att inte söka på hur de har utvärderats. Vi förstod ganska snart varför det var billigt. Fick åka shuttle från flygplatsen till deras kontor och så långt var väl allt OK. Väl framme där väntade en kö på 1,5 h. Suck. I vår minutiösa tidplan ingick ingen sådan dödtid! Bara att gillalalala läget.
Det vi hann med på söndagskvällen var att se på en del natt-upplysta vackra byggnader och en middag på Ben's Chili Bowl. Det stället ser kanske inte så märkvärdigt ut, men här inne fanns kort på diverse celebriteter som fotats under deras besök på restaurangen, däribland självaste President Barack Obama. Enkelt, billigt, gott och trevlig personal = rekommenderas!
När man står nere vid U.S. Capitol och vänder sig om ser man Washington Monument. Den obelisken byggdes för att hedra USAs förste president, George Washington.
...och där inne sitter han, USAs 16:e president, Abraham Lincoln. Vilken otroligt mäktig staty!
Vid det här laget började vi bli lite möra i benen, men skam den som ger sig. Vi vandrade vidare över Arlington Memorial Bridge, som ledde oss över den stora Potomac River till USAs största kyrkogård, Arlington National Cemetery.
Här vilar över 400 000 hjältar och hjältinnor som har försvarat landet. Och mer blir det. Ca 7000 krigsveteraner och familjemedlemmar begravs här varje år.
Så var det dags att vandra tillbaka igen. Bord bokat på District Chophouse & Brewery hägrade. Oj, vad långt det var. Våra ben blev tyngre och tyngre, men vi liksom rycktes med lite i energin som flödade runt omkring oss. Har aldrig sett så många joggare på en och samma gång, utan att det har varit ett arrangerat lopp. Det joggades och cyklades överallt! Härligt att se!
På vägen dit hörde vi polissirenerna igen och mååååånga polisbilar passerade oss och körde i hög fart i riktning mot Vita Huset. Skottlossning igen. Fick senare höra att de hade gripit en man som hade kastat in smällare innanför grindarna.
Vi ger District Chophouse & Brewery högsta betyg. Jättetrevlig atmosfär, servicevänlig personal, kanongod mat och de tillverkar dessutom eget öl! Amerikanska portioner brukar ju vara väl tilltagna, men våra tallrikar bars ut helt rena efter vår heldagsvandring.
Just hemkomna efter en kort, men intensiv, resa till Washington DC. Vi lämnade Orlando i söndagskväll och kom tillbaka i morse. Huvudstaden bjöd på mini-semester och masskjutning i en märklig kombination.
Vi landade på Ronald Reagan National Airport och hade därifrån bokat en hyrbil från företaget "Dollar". Hittade detta billiga alternativ på nätet och gjorde misstaget att inte söka på hur de har utvärderats. Vi förstod ganska snart varför det var billigt. Fick åka shuttle från flygplatsen till deras kontor och så långt var väl allt OK. Väl framme där väntade en kö på 1,5 h. Suck. I vår minutiösa tidplan ingick ingen sådan dödtid! Bara att gillalalala läget.
Det vi hann med på söndagskvällen var att se på en del natt-upplysta vackra byggnader och en middag på Ben's Chili Bowl. Det stället ser kanske inte så märkvärdigt ut, men här inne fanns kort på diverse celebriteter som fotats under deras besök på restaurangen, däribland självaste President Barack Obama. Enkelt, billigt, gott och trevlig personal = rekommenderas!
Söndagsmiddag på Ben's
For därefter till vårt hotell som låg ca en halvtimme utanför stadskärnan. Tidig revelj morgonen därpå för att vara på Smithsonian Air & Space Museum när de öppnade. Det visade sig vara väldigt mycket stopp i trafiken och när vi lyssnade på radion förstod vi varför. Ytterligare en i raden av masskjutningar i USA hade just ägt rum i The Navy Yard, dvs samma område som vi var på väg emot. Avstängda vägar, polisbilar och militärer överallt. Vi hamnade verkligen mitt i smeten. Mycket olustigt. Vi kunde så småningom ta oss fram till ett parkeringshus där vi lämnade bilen och började gå. Muséet hade öppnat för över en timme sedan och det var kusligt lite turister i farten.
På vägen till muséet gick vi förbi denna, väldigt praktiska, cykelstation. Här kunde man hyra cykel för alltifrån en timme till ett dygn och hela systemet gick ut på att man kunde påbörja och avsluta sin cykelhyrning på vilken station man ville. Turistvänligt och smart.
Totte vid en cykeluthyrningsstation.
Vi valde dock att använda apostlahästarna hela dagen.
Väl framme vid Muséet var det ingen trängsel precis. Många turister väntade nog på att polisen skulle tillfångata gärningsmannen som gått bärsärk och dödat inte mindre än 12 personer inne på The Navy Yard. Fruktansvärt. Vapendebatten tar fart på nytt, men någon begränsning verkar inte vara inom synhåll.
Totte först i kön till Smithsonian Air & Space Museum
Ja, hur är det nu de funkar egentligen - de där gasturbinerna... ;)
När vi några timmar senare kom ut från muséet hade det klarnat upp och vi fick bästa tänkbara förutsättningar för vår fortsatta vandring genom Washington DC. Började i WDCs östra kant, borta vid The U.S. Capitol och vandrade sedan västerut och betade av den ena sevärdigheten efter den andra. Här följer några bilder med kongressens arbetsplats i bakgrunden. Pampigt!
När man står nere vid U.S. Capitol och vänder sig om ser man Washington Monument. Den obelisken byggdes för att hedra USAs förste president, George Washington.
Washington Monument i bakgrunden
Vi har kommit lite närmare. Här har vi Washington Monument i handen på Totte
och till vänster syns Smithsonian Castle
Vi vandrar vidare och kommer hem till President Barack Obama. Hade ingen officiell inbjudan den här gången, så vi fick snällt stanna utanför järnridån.
Så fint!
Vi var väl inte direkt ensamma om att ta upp kameran i det här läget.
Hela turistskocken ständigt bevakad av polis.
Nästa anhalt på vår vandring var Vietnam Veterans Memorial. På muren som syns längst bak på bilden nedan finns namn på alla som stupade i (eller saknades efter) Vietnam-kriget ingraverade.
Därefter kom vi till Lincoln Memorial...
...och där inne sitter han, USAs 16:e president, Abraham Lincoln. Vilken otroligt mäktig staty!
När man har Lincoln Memorial i ryggen ser man Washington Monument och U.S. Capitol ligga på rad.
Vid det här laget började vi bli lite möra i benen, men skam den som ger sig. Vi vandrade vidare över Arlington Memorial Bridge, som ledde oss över den stora Potomac River till USAs största kyrkogård, Arlington National Cemetery.
Totte tar en kort vilopaus på Arlington Memorial Bridge.
Washington Monument syns i bakgrunden.
Så var det dags att vandra tillbaka igen. Bord bokat på District Chophouse & Brewery hägrade. Oj, vad långt det var. Våra ben blev tyngre och tyngre, men vi liksom rycktes med lite i energin som flödade runt omkring oss. Har aldrig sett så många joggare på en och samma gång, utan att det har varit ett arrangerat lopp. Det joggades och cyklades överallt! Härligt att se!
På vägen dit hörde vi polissirenerna igen och mååååånga polisbilar passerade oss och körde i hög fart i riktning mot Vita Huset. Skottlossning igen. Fick senare höra att de hade gripit en man som hade kastat in smällare innanför grindarna.
Vi ger District Chophouse & Brewery högsta betyg. Jättetrevlig atmosfär, servicevänlig personal, kanongod mat och de tillverkar dessutom eget öl! Amerikanska portioner brukar ju vara väl tilltagna, men våra tallrikar bars ut helt rena efter vår heldagsvandring.
Mysigt ställe!
Mätta och trötta gick vi till parkeringshuset där vi hade ställt bilen många timmar tidigare. En konstig känsla spred sig i kroppen. Glada semesterfirare passerar amerikanska flaggor som vajar på halv stång efter morgonens fruktansvärda attentat. Allt detta har utspelats inom bara några kilometers radie.
Upp 4.15 imorse och åkte in till Dollar för att lämna tillbaka bilen. De skulle öppna kl. 4.30 och vi var där kl. 5. Ingen där! Blev inte ens förvånad. Det var inget annat att göra än att lämna bilen med nycklar och allt och ta shutteln till flygplatsen. Kunde, som tur var, andas ut någon timme senare när de skickade slutkvittot via e-mail. Nästa gång kommer vi dock att välja ett annat bolag.
Planet som tog oss tillbaka hem till Orlando i vacker soluppgång
Tacksam för livet!
Kommentarer
Skicka en kommentar