Petterssons i Orlando

Vänner som känner en sedan barnsben är värda sin vikt i guld. En så'n där vän som alltid finns där, oavsett om det går flera år mellan varven man träffas. Cia är en sådan vän för mig och när hon valde att komma hit med Francesco och fira sin 50-årsdag blev jag jätteglad! :D De kom hit torsdagkväll den 19 november. Så underbart att få träffa Cia igen och att få träffa och lära känna Francesco för första gången var en hit. Lite strul på flygplatsen gjorde att vi kom hem hit senare än planerat. Lite mat och vin på det gjorde såklart att det blev alldeles för sent för att börja jobba kl. 7 dagen efter, men det funkade. TGIF! Den 20 november och en annan kompis fyllde halvsekel - Thomas Lundmark! Den här dagen ägnade Cia och Francesco till poolhäng när Totte och jag var på jobbet. När vi kom hem hade vi BBQ och en väldigt  trevlig kväll! Vi slog klackarna i taket och firade in Cias dag den 21 november! Dagen efter, som alltså var själva Dagen, var vi lite trötta, men det syns int...

Halloween-tips för vuxna: Klä dig i finstassen, ta med ett vinglas (ett stort) och gå runt i grannskapet och ring på. När folk öppnar dörren, sträcker du fram glaset och skriker:  Hallo! Viiiiin! Nu var vi inte så modiga att vi testade detta tips, utan körde säkert på den traditionella stilen - dvs lät barnen stå för "Trick-or-Treat-andet" och håva in godis.  På väg till månadens vinprovning på Cooper's Hawk på fredagskvällen gick vi in på Party City för att spana in utbudet av utklädningskläder. Det var vi inte direkt ensamma om. Fler än vi som var ute i sista minuten alltså. Butiken är såklart redo för en högtid som Halloween och de hade satt upp bilder på alla tillgängliga kostymer på väggen. Här kunde man gå och spana in vad man ville ha. Vi konstaterade dock att vi ville avvakta tills lördag förmiddag i förhoppning om att folkmängden skulle avta. Hahaha! Sådana här gånger känner man verkligen att man bor i en storstad. Det var såklart lika mycket...

Over the hill... har alltså varit på toppen och är nu på väg ner... Inte för att jag är någon bergsklättrare precis, men just nu väljer jag att tänka som en. Man har ju inte nått målet förrän man säkert har tagit sig ner för det där stora berget igen. Jag har med andra ord halva vägen kvar. Vilken tur, för jag känner mig starkare än någonsin och har så mycket att se fram emot! Av min käre make fick jag en resa till St Thomas, US Virgin Islands, i 50-årspresent och lördagen den 3 oktober bar det iväg! Axel skjutsade oss till flygplatsen och vårt flyg gick vid 23-tiden.    På MCO, den här gången för att resa iväg själva! Vi mellanlandade i San Juan, Puerto Rico, och skulle där spendera 5 1/2 timme innan det var dags att flyga sista sträckan - på ynka 16 minuter! SJU måste vara världens kallaste flygplats! Säkert hjälpte tiden på dygnet till för att det skulle kännas kyligt, men det var inte bara det. Lovar! Vi skulle försöka sova några timmar, men det var verkl...