Halvvägs

Over the hill... har alltså varit på toppen och är nu på väg ner... Inte för att jag är någon bergsklättrare precis, men just nu väljer jag att tänka som en. Man har ju inte nått målet förrän man säkert har tagit sig ner för det där stora berget igen. Jag har med andra ord halva vägen kvar. Vilken tur, för jag känner mig starkare än någonsin och har så mycket att se fram emot!

Av min käre make fick jag en resa till St Thomas, US Virgin Islands, i 50-årspresent och lördagen den 3 oktober bar det iväg! Axel skjutsade oss till flygplatsen och vårt flyg gick vid 23-tiden. 

 På MCO, den här gången för att resa iväg själva!

Vi mellanlandade i San Juan, Puerto Rico, och skulle där spendera 5 1/2 timme innan det var dags att flyga sista sträckan - på ynka 16 minuter! SJU måste vara världens kallaste flygplats! Säkert hjälpte tiden på dygnet till för att det skulle kännas kyligt, men det var inte bara det. Lovar! Vi skulle försöka sova några timmar, men det var verkligen lättare sagt än gjort. 

Väl framme på St Thomas fram på morgonkulan tog vi en taxi till hotellet. Chauffören hette Tony Richardson! Inte exakt samma stavning som speedwayföraren, men bra nära! 

Så många timmar som man spenderar på jobbet, gäller det att skapa en trivsam arbetsmiljö. Den här killen hade många nickande hundar och dansande hula-hula-damer på sin instrumentpanel. 

Vi checkade in på Ritz-Carlton. Flååådigt värre, vill jag lova! Passade oss perfekt! I alla fall en gång i livet... ;)

Hotellentrén

Den här vyn mötte oss när vi kom på andra sidan byggnaden:

Panorama-bild över hotellområdet.

Restauranger & Fitness Center till vänster och vi bodde till höger.

Eftersom vi kom så tidigt, var vårt rum inte klart. Det gjorde ingenting, då vi började med en bamsefrukost med bästa utsikten! Godaste cappuchinon jag någonsin druckit.

Flera små leguaner kröp under bordet där man satt och åt, men det fanns också tre riktigt stora på området. Här har vi kungen! 

Vi tog verkligen dagarna som de kom. Tempot på ön var lååångsamt, så man kom snabbt i semesterstämning. Första gången jag har sett en s k Infinity pool, där poolkanten rinner över och på håll ser det ut som poolen hänger ihop med havet. Väldigt vackert och att hänga där över poolkanten var ett favoritställe.

Även fast vi har bott i Florida i 5 år och ser palmer varje dag, så tröttnar jag aldrig på fotot "palmer mot blå himmel". Det ÄR semester! En skillnad mot palmerna hemma var att dessa hade kokosnötter, så det fick allt bli ytterligare ett foto... Som sagt, tröttnar aldrig...

Efter Tottes skönsång startade själva födelsedagen med champagnefrukost. Mycket champagne. Som efterrätt kom personalen (Margaret, Jasmin & Marie Michelle) in med chokladpraliner på textdekorerat uppläggningsfat och sjöng för mig. Så himla gulligt av dem!

Totte hade beställt en röd ros som skulle levereras till rummet en viss tid, men den kom aldrig innan vi gick iväg och åt frukost. Han lämnade därför frukostbordet en liten stund och gick till receptionen och hämtade den, så att vi fick njuta av den till frukosten. 

Det var ju verkligen inte hela världen att rosen inte levererades i tid, men när Lester kom förbi och frågade om vi var nöjda med allt, så berättade Totte om den lilla incidenten samtidigt som vi intygade att vi var supernöjda med allt annat. Uh-oh! Han svarade då genast att detta skulle han se till att rätta till. 

När vi sedan kom till rummet ringde det på dörren och en ljuvlig bukett levererades med ett kort där man bad om ursäkt och hoppades att blommorna och varsin Ritz-Carlton solhatt skulle vara plåster på såren. Jisses, sååå allvarligt var det ju inte...

50-åringen med blommorna och R-C-hatten

Lester ringde senare och bjöd in oss på middag kl. 18.30. Whaaat???

När vi kom dit, möttes vi av José som gratulerade på födelsedagen och drog sedan iväg med oss iväg från restaurangen. Vi undrade förstås vart han skulle ta oss. Väl framme såg vi hur de hade dukat ett ensamt bord på en terass med utsikt över havet. Det var så himla fint och vi kunde inte tro våra ögon. 

Några dagar tidigare hade vi sett att de ordnade med dukning på stranden och tänkte att det kanske vore något för födelsedagen. När vi såg prislappen på det tänkte vi dock snabbt om...

Bordet vi nu hade framför oss var ännu finare! José frågade om vi var allergiska mot något och om vi gillade champagne. -No, we're not. -Yes, we love champagne! Då talade han om att chefskocken har en 7(!!!)-rätters middag planerad för oss och att vi nu bara skulle njuta av kvällen! Det gjorde vi sannerligen! Vi undrade förstås vad kalaset skulle gå på, men bestämde oss för att "det tar vi sedan".

 Vår servitör José, jag och middagsvärdinnan Lisa

 Behandlade som kung & drottning satt vi där och bara myste

José, jag och chefskocken Susanto

7 rättersmiddag och dryck till detta var Moet & Chandon genomgående. Wow! Alltihop avslutades med att José säger de magiska orden: "It's all taken care of." Alltså, vad säger man i ett sådant läge?! Det blev värsta kramkalaset! Vi undrade förstås varför. Varför just vi? Det var säkert flera olika anledningar, men vårt sätt att vara var definitivt en. Flera olika personer ur personalen hade gått ihop och tyckt till. De berättade att de hade gjort detta för ett par tidigare. I det fallet hade mannen fått en hjärtattack och frun hade räddat livet på honom med hjärt-lung-räddning. Vi hade bara varit som vanligt och allt känns fortfarande som en saga. 

Dagen efter födelsedagen tog vi en båttur till grannön St John. Vi hade fått tips om flera jättefina stränder, men fastnade för Salomon Beach. Den kunde man inte åka bil till, utan apostlahästarna fick jobba lite. Det var en stekhet promenad, men värd varenda svettdroppe. Vilket vatten! 

Totte på färjan över till St John

Här började vandringen

Bästa vandringskängorna: Tottes flip-flops

Framme!

Så hääärligt!

På eftermiddagen tog vi oss till ytterligare en strand, Trunk Bay. Där såg vi en spjutrocka, vilket ingen av oss har sett i det fria tidigare. 

Vår nästsista dag åkte vi till ytterligare en strand, Koki Beach. Här hade vi en "första-upplevelse" till när vi såg en sjuksköterskehaj. Coolt och lite läskigt på samma gång. 

 Semester är fint!

Vi ville verkligen utnyttja de sista timmarna på ön och bestämde oss därför för att gå upp tidigt och kolla på soluppgången sista morgonen. Det var molnigt, men underbart ändå. 

Personalen fortsatte att leverera även sista dagen. När vi låg vid poolen kom det fram en man som letade efter "The Petterssons". Lester hade en present till. Färska kokosnötter! Mmmm!

Lite förseningar på vägen hem gjorde att vi kom fram vid midnatt till Orlando. Axel var snäll och hämtade oss och hade fixat pizza. Där, till pizza och vin vid midnatt, dyker Albin upp från gästrummet! Han hade bilat ner från North Carolina och jag fick därmed ett riktigt 50-årsfirande tillsammans med hela min älskade familj. Jag älskar er av hela mitt hjärta och ni betyder allt för mig. Båda grabbarna höll dessutom tal till sin gamla mamma. Att fylla 50 var fantastiskt! Nu är det en spännande vandring till baslägret som återstår. Jag ska göra mitt bästa för att komma dit säkert och njuta av resan på vägen.

 Lycklig 50-åring med bästa grabbsen