Albins första huvudroll i en musikal - Cradle Song

Den gångna helgen hade vi en minisemester och åkte upp till Albin i Greensboro, North Carolina. Vi (Totte, Axel, Jake och jag) åkte Amtrak tåg upp på fredagkvällen och Greyhound Bus hem på måndagen. Det var första gången vi provade dessa transportmedel i USA. Sammanfattningsvis kan jag redan här avslöja att tåg åker vi gärna igen, medan det i framtiden får räcka med att lyssna på Anders Glenmarks låt om Greyhoundbus, "vill ha lite spänning i mitt liv", jo, jag tackar. Den har vi s a s checkat av på listan.

Vår alldeles "egna" taxichaufför John skjutsade upp oss till Winter Park där vi klev på tåget, fulla av förväntan med siktet inställt på att få se den här grabben i sin första huvudroll i en musikal, nämligen Cradle Song.

Cradle Song spelades i New York för 30 år sedan och Perry Morgan har sedan dess jobbat på att få rättigheterna att producera den - och till slut fick han det beviljat. Fantastiskt!

Utanför stationen i Winter Park

Åka Amtrak innebär inget strömlinjeformat höghastighetståg, men väl ett väldigt bekvämt sätt att ta sig fram. Gott om plats t ex. Kolla nedan jämförelsen av benutrymme på tåget och bussen som vi åkte med hem... 

 

Tåg = stort benutrymme

Greyhound bus = vaddå ben???!

Fredagkväll innebär fredagsmys och vi hade det lugnt och behagligt där vi tuffade fram i natten. 

Som student finns väl ingen semester... 

Jake pluggar Accounting, men ser glad ut ändå :)

Klockan 8 på morgonen var vi framme i Cary, North Carolina för 4 timmars väntan på anslutningståget till Greensboro. Då gick vi till Brew, ett alldeles nyöppnat café vid teatern, och åt en god och lång frukost. Promenerade sedan runt lite i "byn". Kanonväder!

Frukost på BREW

 Promenad i Cary, NC

 Hittade Gurkan's Auto Repair :)

Framme i Greensboro kl. 13.18. Från stationen hade vi bara 4 minuters promenad till hotellet Biltmore. Perfekt. Lämnade in vår packning och gick sedan ut för promenad i det fina vädret och lätt-lunch. Tillbaka till hotellet, duschade och bytt om och gjorde oss redo för kvällens föreställning. Albin hade även en em-föreställning, men vi var inbokade på lördagkvällen och även sista föreställningen, som var kl. 14 på söndagen. När Albin hade paus gick vi till honom och sedan vidare till Jimmy John's och åt. 

 Jake, jag och Axel alldeles utanför Albins hus

 Sub hos Jimmy John's

Hos Jimmy John's hittade vi denna anslagstavla med Community Events. Där fanns både "Cradle" Song och "How We Got On". Den sistnämnda är en produktion av Skydive, ett produktionsbolag där Albin jobbar. 

Hela Greensboro College är så fint, både byggnader och natur. Kanske i synnerhet nu i vårtider. Här är grabbarna, finklädda till kvällens föreställning. 

 Farsan

 Jake och Axel

 Här är fr v Jake, Totte och Axel utanför teatern där Cradle Song spelades

 Hela produktionen

Musikalen handlar om ett ungt, förälskat par, som gifter sig. De är båda helt inriktade på att "göra karriär" och ingen av dem har några barn i åtanke. Nu "råkar" de få en liten krabat, som de naturligtvis älskar över allt annat och ingen av dem kan tänka sig ett liv utan den lille. Allt är perfekt ända tills den lille sonen dör av plötslig spädbarnsdöd. Man kastas från skratt till gråt och föreställningen får verkligen känslor i gungning. Den var otroligt bra! Kolla bara recensionen här. 

Efter föreställningen var det mingel i foajén med mat och dryck och Albin introducerade oss till en massa personer. 

 Albin med Greensboro's President Dr. Lawrence D. Czarda med fru

 till vänster och Jo Hall till höger

 Abbe med stolta familjen

Till lördagskvällens föreställning kom medlemmar ur Heartstrings, en organisation för föräldrar som har förlorat barn i plötslig spädbarnsdöd. Det var otroligt känslosamt att få höra dem komma fram till Albin efter föreställningen och tacka för hans prestation. Den var precis rätt på, sa de.

 Abbe med medlemmar ur Heartstrings

Senare visade Albin runt oss i de olika byggnaderna. Nedan är det Jake som tar en bild back stage. 

Efter rundvandringen gick Totte och jag hem till hotellet medan Axel, Albin och Jake gick ut och firade Jake's 21-årsdag, som inföll vid midnatt.

Greensboro bjöd på fantastiskt väder hela helgen. Totte och jag åt brunch på en irländsk restaurang och promenerade omkring lite innan det var dags att se Cradle Song en gång till - nu matiné-föreställningen kl. 14, som alltså var produktionens sista. Är så glad att vi fick möjlighet att se den två gånger. Mitt favoritnummer var när Albin satt vid spjälsängen, ensam på scenen, och sjöng Brian's Eyes. Åååååh, så himla fint!

Totte på väg till Greensboro College

Att vistas på Greensboro College campus-område är enormt fridfullt. Miljön är verkligen helt fantastisk. Som sagt, den här årstiden är det väl lite extra vackert. Titta så fint det är:

Den pampiga uppfarten till Greensboro College

Panoramabild vid entrén till GC

Totte relaxar i parken framför GC

Samma park, bilden tagen från andra sidan

Efter den sista föreställningen var det dags att packa ihop scenen. Se nedan. På måndagen efter skulle dessutom publikens bänkrader rivas ner och nya ska byggas till nästa termin. 

Nermontering av scen

Vi hann med en liten promenad till medan Abbe jobbade klart

När allt var klart tog vi en 40 minuters promenad till Hops, ni vet det där stället där vi har varit tillsammans en gång förut där de serverar USAs godaste hamburgare. Åt en kanon-middag där och promenerade sedan hem igen. Totte och jag sa hejdå till Albin och gick tillbaka till hotellet, medan grabbarna gick ut i natten för att fortsätta fira Jake. 

Grabbarna väntar på bord

Ja, sedan var det bara hemresan kvar och nu hade vi alltså bestämt oss för att testa Greyhound Bus. Been there, done that - kan vi säga nu... Vill inte rekommendera detta till någon. Tåg och buss kostar ungefär lika mycket, men det är som natt och dag i upplevelse. 

Vi hade köpt med oss varsin sub, som vi åt till frukost. Det var väl det enda vettiga vi åt den här dagen. Vi bytte buss en gång, men bussen stannade på flera ställen. Vår färdväg löd Greensboro - Durham - Raleigh - Fayetteville - Savannah - Jacksonville - Orlando. En liten nätt tripp på 15 timmar. 

Om nu inte passagerarna var särskilt upplyftande, så hjälpte somliga busschaufförer inte till att skapa någon trivsam miljö heller. "Du får inte göra det, du får inte göra det, du får inte göra det... osv och om du gör något av detta blir du kastad av bussen. Jamen, hej och varmt välkommen! Nåja, gissar att de väl helt enkelt är trötta på allt skit som händer. Här följer bilder från några av stationerna. 

När vi kom fram till Orlando kom vår vän och hämtade oss. Han, som normalt sett är så artig och studsar ut bilen och hjälper till med väskorna, satt den här gången kvar inne i bilen och öppnade bagageluckan inifrån så att vi kunde lägga i våra väskor och sedan snabbt iväg. Han sa att det där var inget bra ställe att vara på mitt i natten... Summa summarum: Vi tar tåget båda vägarna nästa gång.

Vilken underbar långhelg vi fick! Tack Albin!

Idag fyller världens bäste make 55 år! Nu ska vi fira!

Hipp hipp hurra för dig idag!