Skidsemester i Park City, Utah

Äntligen fick vi åka skidor igen! 5 år sedan sist! Då var det Trysil i Norge, den här gången blev det Park City i Utah. Skönt att det finns flyg, det hade tagit oss 1 dag och 8 timmar med bil enligt GPS:en.

Oavsett om man hade åkt bil eller om man, som vi nu gjorde, valde flyget, så behöver man kunna legitimera sig. Ett körkort är en hyfsat bra legitimation och alltid (?) tillgängligt i plånboken. Hur är det då med plånboken? Hur ofta lämnar man huset utan den? Inte så ofta. Om man inte heter Ove förstås och lämnar "plånkan at home".

Vi åkte till flygplatsen i (för att vara Petterssons) god tid. Vi tänkte att vi skulle parkera på långtidsparkering och sedan åka shuttle in till själva flygplatsen. Nu var vi ju inte ute i sååå god tid, så vi valde att parkera i det vanliga parkeringshuset för att sedan ha tid att äta middag på flygplatsen i lugn och ro istället. Väl framme vid incheckningen inser jag att jag har gjort "en Ove" - min plånka (med legitimation) is at home!!! Tur var nu att Evas Cheva stod på den närmaste parkeringen och att jag har en Formel-förare till man. Totte for således hem och hämtade plånkan och hann tillbaka i tid för att vi skulle hinna med planet. Puh!!!

4 1/2 h senare landade vi i Salt Lake City och fick skruva fram klockan ett par timmar. Kom till hotellet i Park City "The Prospector" vid 4-tiden på morgonen och det visade sig då att vi bara hade sovplats för 2. Nu var vi ju liksom 3 - Axel, Totte och jag. Båda grabbarna hade Spring break, men Albin var upptagen med repetitioner för West Side Story och kunde tyvärr inte följa med.
Incheckningen var som tagen ur vilken skräckfilm som helst. Nattportiern var en mycket hemlig man.  Efter lite vandring hit och dit för att kolla om det fanns något större rum ledigt, fick alltihop ett lyckligt slut genom att vi blev uppgraderade till ett jättefint rum som var som en liten fjällstuga med både kök och sovloft. Masterplan! Kom i säng strax efter 5 och var hyfsat sega dagen därpå.

Den dagen (lördagen) åkte vi runt i vår hyrbil och kollade läget i "byn". Det var så lite snö!!
Vi handlade mat och godis i mängder och slappade för fullt i stugan. Under tiden började det snöa rejält och det skulle fortsätta så i 3 dygn! Yipeeee! Vi tog en långpromenad i snövädret och njöt för fullt! Så underbart det kan vara med snö när man inte har sett det på så länge - och när man vet att man ska hem till sol och värme igen om 1 vecka...

Långpromenad i Park City på lördagkvällen

Vi skulle träffa Familjen Allen på söndageftermiddagen när vi skulle checka in på Marriott Mountainside Resort, ett boende som Lisa hade fixat!

Vi åkte dit redan efter frukost och fick möjlighet att parkera bilen i garaget och de förvarade vårt bagage medan vi åkte skidor och väntade på att få checka in. Kanonbra! 

Det snöade för fullt, men det gjorde ingenting. Med hjälm och skidglasögon på får jag en känsla av att vara inomhus och det var bara att njuta av att få brassa nerför backarna. Så efterlängtat och så härligt! 

Grabbarna redo!

Vi fick checka in lagom till lunch och gjorde således det i samband med matintag innan vi for ut i backarna igen. På kvällen träffade vi Lisa, Jake, Kori, Rachel och Taylor. De bodde i en lägenhet precis bredvid vår och vilket underbart boende det var. Vi behövde bara ta hissen ner, gå igenom spa-avdelningen med pool & hot tubs och var sedan ute i backen. Bättre läge finns inte. Kan inte tacka Lisa nog för att hon fixade detta! 

På kvällen bjöd hotellet på chili. De hade storkok i järngrytor vid grillplatserna ute vid spa-området. Mysigt!

Chili på gång

Chilin uppäten och vi börjar göra oss redo för en promenad

Efter-middagen-promenad, backen utanför hotellet.
Rachel, Taylor, Lisa, Axel, Kori, Eva, Totte och Jake sittande.

Dagen därpå, måndag, åkte hela gänget skidor. Kori och Taylor åkte snowboard och vi andra hade en skida för varje ben. Känns mycket enklare... Det blev skidskola à la Team Sweden. Lisa och Rachel hade åkte lite skidor innan, men för Jake var detta en ny upplevelse.

Det snöade hela dagen. Här är Lisa, Totte, Jake och Axel.

Hela gänget samlades för lunch.
Skönt att komma in i värmen och ta paus från snöandet en liten stund. 

Jake kämpade på kanonbra och gjorde stora framsteg. Alla var nöjda med skiddagen och trots att det fortsatte att snöa fick vi med familjen Allen på en långpromenad till Squatters Road House Bar & Grill och åt middag där (ölen som som jag drack var en Organic Amber som hette "Respect your mother"). Som svenskar har vi ju fått lära oss att det finns inget dåligt väder... Ut i yrvädret bara! Uppfriskande promenad? Ja, alla kanske inte tyckte det, men det blev i alla fall en upplevelse att minnas!

Uppfriskande middagspromenad

Inne på The Squatters - kanonkäk! 

På tisdagen åkte Jake med oss och de andra valde att sova lite längre. Det snöade fortfarande, men det var ju bara härligt!

 Här kan man se lite vilka mängder snö som kom

Tisdagkvällen tog Axel, Totte och jag en promenad till downtown Park City. Det var svinkallt = -8 grader C. Det är ett väldigt mysigt centrum med extremt många konstgallerier. När vi höll på att frysa rumpan av oss klev vi in på en restaurang och avnjöt en god och lååång middag. Därefter snabba steg hem.

Totte och Axel downtown Park City

På onsdagen åkte Familjen Allen iväg för att åka snöskoter och s k tubing. Petterssonarna valde skidåkning i de mest perfekta väderförhållanden man kan tänka sig. Fin snö, sol, ett par minusgrader och vindstilla. Helt fantastiskt! Dessa bilder talar för sig själva.

Vi träffade Familjen Allen på kvällen. De, liksom vi, hade haft en kanondag med sina aktiviteter. Lisa hade lagat mat, bakat Chocolate Chip Cookies och fixat i flera timmar och bjöd in oss till dem. Så himla snällt och det var en skön kväll. Kort promenad rakt över korridoren kändes lagom för skidtrötta ben.

Torsdagen bjöd på lika fantastiskt väder och Jake åkte med oss igen. Det var hans tredje och sista (för den här gången) skiddag. Han började försiktigt i de gröna backarna, men så här sista dagen fanns inga hinder, varken svarta backar eller området med hopp och grinding, där Axel och han lekte för fullt. Jättekul att se vilka framsteg hand gjorde på kort tid!

Vi såg många gamlingar i backen, så vi kan hålla på länge än. Eller hur?

#skidsemesterärunderbart

Totte och Axel ska just starta promenaden upp till högsta punkten (över 10000 ft ~ 3000 m) - bara promenaden upp är en utmaning - för att sedan åka skidor utför i dubbel-svart backe. 

En utmaning som de fixade galant! 

Acke i lekparken

Torsdagkvällen promenerade vi hela gänget till The Squatters igen. Denna gång i betydligt behagligare väder!
Tilläggas ska förstås att vi varenda kväll har badat i hotellets hot tubs utomhus. Våra traditioner säger ju bastu, men detta var inte sämre! Detta ställe benämndes The Office och var det ställe där diverse saker avhandlades.

Poolen och hot tubs (aka The Office) i bakgrunden

 Marriott Mountainside Resort sett från backen

Alldeles för fort kom fredagen och Familjen Allen checkade ut och åkte downtown för lite shopping innan vi skulle åka till Olympia-parken. Axel, Totte och jag kastade oss ut i backarna igen efter utcheckning och åkte några timmar till. Sista (för den här gången) lunchen i backen var fiiiiin! 

Efter dusch och nerpackning av skidutrustning åkte vi till Utah Olympic Park och träffade Familjen Allen där.  Här hölls Olympiska Spelen 2002 och parken är i full gång för träning och tävling i bl a rodel, backhoppning, trickåkning med både snowboard och "vanliga" skidor. Dessutom finns ett gediget museum.

 Lyckades fånga en skeleton-åkare som kom svischande i 120 km/h i isbanan.

Med huvudet före! Vad driver dessa människor?

 I den här hoppbanan stod vi och tittade på småbarn som gjorde alla möjliga konster.

Jisses, vad de börjar tidigt och vad mycket de kan! 

Inne på muséet. Djurhuvudet på väggen användes under invigningen av spelen 2002.

 ...å här kommer jag med den olympiska elden! 

Så blev det dags att lämna Utah för den här gången. Vacker solnedgång över bergen på väg till flygplatsen i Salt Lake City. Det har varit en underbar vecka. Det enda som fattades var Abbe! Om två veckor får vi äntligen se resultatet av all tid som han har lagt ner på repetitioner. Då ska vi upp till Gainesville och se honom i West Side Story. Längtar.

 Vackert landskap på väg till flygplatsen. 

Solen på väg ner och bergen blev alldeles rosa.

När vi landade i Orlando på lördagsmorgonen var det en härlig syn att välkomnas hem av alla fina palmer. Tröttnar aldrig på dem. Våren/sommaren kom fort i år. Det var 30 grader idag. Gillart!