När det blåser rejält
Vi har nu fått erfara vår första rejäla orkan - Irma. Man säger att "Atlantic Hurricane season" varar fr o m juni t o m november, men att de flesta brukar komma under augusti-oktober. I år har de varit tuffare än på länge och därmed det värsta vi har varit med om under våra 7 år i Florida.
Vi har med åren fått lära oss hur man ska preparera sig inför dessa orkaner, men det har alltid varit svårt att föreställa sig vad man faktiskt ska förbereda sig för. Förberedelserna handlar om att plocka in allt man har utomhus (dvs utemöbler, hängmatta, grill osv), se till att man har batterier, ficklampor, ljus, vatten, mat som håller sig utan kylskåp, tanka bilarna, ladda mobiler, frysa in vatten i flaskor i frysen osv.
I år var Texas först ut att bli rejält drabbat av Harvey. Kort därefter kom Irma till oss med buller och bång. Elaine i Houston försåg oss med en massa bra tips. Tack för dem!
Ju närmare Irma kom, desto mer panikartad blev situationen. Man såg vad hon gjorde i sin framfart över öarna innan hon drog in över Florida.
Tänk ändå vad tacksam man kan vara över att det finns så mycket duktiga människor och teknik som existerar för att kunna identifiera orkaner innan de slår till. Till skillnad från jordbävningar. Helt otroligt, tycker jag, att det finns människor som har som yrke att flyga in i orkaner för att göra mätningar, beräkningar osv. Inget jobb för kreti och pleti precis. Tänk att vara den som tar en bild såsom den här nedan.
När det stod klart att det var en "kategori 4 eller 5" som väntade oss, började folk att bunkra för fullt. Så här såg det ut på hyllorna...
Vi hade fortfarande el och kunde följa nyhetsbevakningen och se vad som väntade...
Vi har med åren fått lära oss hur man ska preparera sig inför dessa orkaner, men det har alltid varit svårt att föreställa sig vad man faktiskt ska förbereda sig för. Förberedelserna handlar om att plocka in allt man har utomhus (dvs utemöbler, hängmatta, grill osv), se till att man har batterier, ficklampor, ljus, vatten, mat som håller sig utan kylskåp, tanka bilarna, ladda mobiler, frysa in vatten i flaskor i frysen osv.
I år var Texas först ut att bli rejält drabbat av Harvey. Kort därefter kom Irma till oss med buller och bång. Elaine i Houston försåg oss med en massa bra tips. Tack för dem!
Ju närmare Irma kom, desto mer panikartad blev situationen. Man såg vad hon gjorde i sin framfart över öarna innan hon drog in över Florida.
Tänk ändå vad tacksam man kan vara över att det finns så mycket duktiga människor och teknik som existerar för att kunna identifiera orkaner innan de slår till. Till skillnad från jordbävningar. Helt otroligt, tycker jag, att det finns människor som har som yrke att flyga in i orkaner för att göra mätningar, beräkningar osv. Inget jobb för kreti och pleti precis. Tänk att vara den som tar en bild såsom den här nedan.
När det stod klart att det var en "kategori 4 eller 5" som väntade oss, började folk att bunkra för fullt. Så här såg det ut på hyllorna...
Vatten fanns inte att få tag på någonstans. Affärerna skrev t o m på skyltar utanför, för att informera om detta.
Hemma fyllde vi hinkar och badkar med vatten.
Ganska många i grannskapet spikade för sina fönster med plywood, för att skydda mot kringflygande föremål. Det gjorde aldrig vi.
Irma skulle nå sin kulmen hos oss vid 2.30 på natten till måndagen den 11 september. Innan dess var ovädret påtagligt och våra arbetsplatser stängde redan på fredagen och kom sedan att öppnas igen på tisdagen efter.
Ovädret var, som sagt, påtagligt redan ett par dagar innan hon slog till.
Här är Totte utrustad för att fixa något utomhus i sista stund.
Natten mellan söndag och måndag var läskig. Har såklart aldrig varit med om liknande naturkrafter.
Orange County, där vi bor, utlyste utegångsförbud.
Vid midnatt hörde vi ett jättebrak och när vi tittade ut kunde vi se att hela vår "bur" över poolområdet hade blåst sönder. Balkarna hängde och gnisslade och knakade hela natten. Vi bara väntade på att en balk skulle komma inskjutande genom något fönster, men det klarade sig. Vi hade tur.
En mörk nattbild på raset.
Morgonen efter var det fortfarande utegångsförbud och det blåste fortfarande mycket (men en smekning mot hur det hade varit på natten). Vi kunde då gå ut på baksidan för att inspektera raset lite närmare. Så här såg det ut.
Vi förlorade elen och fick inte tillbaka den förrän lördagen därpå, dvs 6 dagar senare. I skrivande stund tänker vi att en vecka utan el är ju ingenting, när man nu ser att stora delar av Puerto Rico kommer att få vänta betydligt längre efter orkanen Marias framfart.
Utan luftkonditionering och utan spis och kylskåp blir det dock lite krångligare med saker och ting, men det funkade. Vi hade 32 grader C ute och inne, så vi behövde i alla fall inte frysa...
Utegångsförbud innebar kortspel under måndagen. Mysigt.
Middag i ljuset av en fotogenlampa. Också mysigt. Men varmt...
Senare delen av veckan fick vi en generator av Steve och Paola. El! Yes! Härligt! Vi är er oändligt tacksamma!
Ja, nu har vi varit med om en rejäl orkan. En erfarenhet man kan klara sig utan. Vi klarade oss bra i jämförelse med många andra. Vår planerade kryssning har omdirigerats totalt efter det att öarna som vi skulle till i princip har jämnats med marken. Vi ska bara bygga upp en ny pool "bur", medan andra tvingas bygga upp ett helt land.
Naturkrafter. Rejäla sådana. Hur var det nu med sambandet mellan miljöförstöring och klimatförändringar?!?...
Kommentarer
Skicka en kommentar